Min älskling mår inte bra.

Jag skulle ha sagt något, varför såg jag det inte i tid, det har varit så tydligt, orkar jag med det här, vem är han, vad gör jag, hur länge ska det vara så här???

Frågorna är många, svaren få. Man dömmer sig själv och vill ta på sig allt av det som hänt, men hjälper det? Vad har hänt, hur blir vi en frisk familj igen? Fan för hans arbetsgivare, vad är det för blind chef han har. Ena dagen är man glad andra dar förtvivlad. Vissa dar skrattar man, men imorgon gråter jag. Hur ska det här bli bra igen, kan vi, orkar vi?

Blir han samma person igen, blir han den jag älskar så mycket eller måste jag älska en ny man i min mans kropp? Jag tar gärna det tuffa, allt skit, allt slit bara jag får tillbaka han, den som jag valt att leva med, pappan till mina barn.

SKRIK INTE PÅ BARNEN, SKRIK PÅ MIG. Gå din väg, nej stanna. Rör mig inte, vill inget annat är krama dig. Snälla bli frisk snart vet inte hur mycket jag orkar, jag vill, jag vill så snälla hjälp min man och bli frisk.

Vad är problemet?

Min man har gått in i väggen, han är deprimerad, han är slut, han är rädd, han måste ha hjälp att hitta vägen tillbaka. Kan jag hjälpa honom tillbaka, ja genom att vara vid hans sida. Men det stora jobbet måste han få hjälp med, prata med någon, piller så han kan sova, samla energi , orka gå vidare, få styrka att se allt med glädje.

Är felet mitt? Har jag inte visat att jag älskar honom, har vardagen tagit honom ifrån mig, ska jag verkligen döma mig själv så hårt.

Nej!

Felet är inte mitt, utan hans arbetsgivare, hans chef. I månader har han pratat om att han inte räcker till på jobbet, hans högar med jobb växer, lyssnar chefen....Nej. Han har ingen som hjälper honom, det finns ingen plan för vem som ska göra hans jobb när han är borta, ingen som täcker upp när han är sjuk, högarna växer och växer. Lyssnar hans chef.....Nej. Han blir rastlös, stressad, dåligt samvete så fort han inte är på jobbet, chefen vill ditt, chefen vill datt, men lyssnar chefen på min man......Nej.

För min mans arbetsgivare är min man utbytbar, det finns alltid någon annan som kan kan ta hans jobb, men för mig finns det bara en, en man, en jag älskar, en pappa till våra barn. Men lyssnar chefen....Nej!

Till alla chefer i vårt avlånga land, snälla lär er att lyssna på era medarbetare, se dom som den resurs dom är, var rädda om dom och framför allt tänk på att där hemma finns det annhöriga som bryr sig och älskar dom som ni under arbetstid bestämmer och ansvarar om. Nedlåt er inte att bli den svaga länken för hur era medarbetare mår på den arbetsplats ni ansvarar för.

Tack.