Inget annat än ledares egen motivation till att skapa rättvisa kommer att kunna göra arbetet med rättvisa hållbart och en del av verksamheten på lång sikt. Det kan ingen temadag eller konsultskriven policy i världen ersätta. Om ledare inte är självmotiverade till arbetet kan de fokusera på andra faktorer än rättvisearbetet i sig. Att sikta på vinstintresse eller på måsten så som handlingsplaner och policys tar verksamheten bara så långt som kravet sträcker sig. Resultatet blir en mängd pappersprodukter och en självgod känsla av att “det har gjorts något” vilket kan vara mycket hämmande för det faktiska rättvisearbetet. Att ha vinstintresse som villkor för att Den Andre ska få ta plats i organisationen leder också till att det blir lättare att villkora någon annans plats i en organisation. Den Andre får vara där som objekt för att den är lönsam, inte för att det är en självklarhet att människor som anställs ska bedömas utifrån kompetens eller att alla ska ha tillgång till det allmänna på sina villkor. En stor risk med att ha lönsamhet som mål är att det lätt kan avslutas när ledaren hittar andra strategier som är mer lönsamma och som kommer av färre ansträngningar. Att kommunicera mångfald och sedan inte innehålla mångfald är en vanlig strategi som ledare som inte är självmotiverade använder sig av. Då sätter ledaren upp ett skyltfönster där det står “alla är välkomna” medan butiken bakom är tom. Detta kallas för “washing”. En organisation som gör exempelvis pinkwashing skyltar alltså med att den är hbt-vänlig eller hbt-kompetent, men har inte säkerställt från insidan att skyltfönstret matchar innehållet. Effekten blir att hbt-personer kommer till verksamheten, upplever sig lika heteronormativt bemötta som innan tvättningen och lämnar igen. Effekten blir att den tvättade organisationen förlorar i trovärdighet hos målgruppen och har dessutom utsatt dem för skadlig normativitet. Ett gott försök som inte är förankrat kan alltså göra mer skada än nytta. Motivation kan så klart skapas om ledaran är villiga att lyssna på effekter av normativitet och leta fram ansvarstagande och känsla för rättvisa. Däremot kan ingen gå den långa vägen åt ledarna. Arbetet måste göras genom självreflektion och utföras uthålligt från och med nu och alltid för att det ska få de effekter som ledarna är ute efter. |




